erkelenzdamm

MITT PLAN GÅR OM 2,5 TIMMAR!!!

Jag kan inte fatta att jag ska hem, hem till Sverige. Det ska bli så roligt, har längtat hela veckan.
Natalie har ju varit här, ledsen att vi inte bloggat något men vi har väl inte haft tid antar jag. Vi har haft väldigt mycket syster-systertid. Fikat, promenerat, myst i soffan, ätit gott och bara haft det trevligt. Den här helgen var verkligen sjuuuuuuuuk kall! Minus tusen grader kändes det som så det har inte blivit så mycket utomhusaktiviteter om jag säger så. Försökte få natta att uppskatta Mauerpark marknaden men det gjorde hon inte, hon hatade den tydligen. Det var för kallt och fula saker tyckte hon.... Aja natta är väl inne i sin Londonanda nu och tycker allt annat suger.. Men men... Hon kanske kan uppskatta Berlin under våren i stället, för jag hoppas hon hälsar på mig igen!
Olyckligtvist slutade hennes resa inte särskillt bra. Någon stal hennes plånbok precis innan hon satte sig på tåget till flyget. Jag har inte hört alla detaljer än men hon kom hem iallafall!

Jag har sagt hejdå till alla som behöver sägas hejdå till. Dvs jobbet och Louis, och David såklart. Han åker till London idag med sin mamma. Ja! Hans mamma har äntligen kommit. Jag träffade henne i förrgår. En mycket trevlig dam. Vi satt och drack vin på en av Berlins alla mysiga barer. David va inne i sin egen värld och pratade inte så mycket. Fick lite skrattutbrott mellan tystnaderna. Som vanligt.. Men mammaDavid var supertrevlig. Och nu har jag börjat förstå mer hur det kunde bli som det blev. Men det får ni inte veta!
Jag önskar den familjen all lycka! Och jag tror inte vi har hört de sista av David Luka Barrett, Romeo Cazanova, Lewis Cazanova, Anu Cazanova, Edgar Allan  Poe osv......

Nu ska jag stänga av alla element och  spara vår el! Det är sånt man aldrig tänker på när man bor hemma. Men nu ska jag ju vara borta i 10 dagar så det är väl lika bra att stänga av allt som går att stänga av och dra ut alla sladdar.

SES I STOCKHOLM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

puss kram Sofie<3

Så, vad har vi gjort idag? Jo, vi har gått den vanliga besöks rundan såklart! Den lilla rundan som alla vill gå när dem besöker oss. Checkpoint Charile, Brandenburger Tor och judiska munumentet. Natalie fotade som en galning. Jag var ganska ointresserad men sällskapet var bra iallafall :) Men inte vädret! Usch vilket busväder, riktigt kallt och mycket snö!

Natta börjar gilla Berlin, igår tyckte hon att det var fult och lite läskigt men nu tycker hon att det är bra. Undra vad hennes slutrecension blir. Det får ni nog läsa om i ett gästinlägg av henne själv.

Kvällen blev lugn, god mat och filmmys. Än så länge orkar lilla syster inte uppleva Berlin by night men kanske imorgon.

Nattas turistbilder, enjoy!

God morgon! Det snöar här, och är skitkallt! Tror nog att vädret från Sverige följde med natta hit. Nu ska vi göra det som alla andra har gjort när de hälsat på. Turista..... vi ska till Brandenburger Tor och judiska monumentet. Så förvänta er bilder ni känner igen senare!

/S & N

Natalie är här! Så nu är jag äntligen inte ensam längre!

Hämtade upp natta vid Kotti (lärt mig att tyskarna kallar vår station det) vid 10 tiden. Då var hon trött! Allt hon ville göra var att sova men jag höll henne vaken ett litet tag med mat och film. Sen somnade hon! TRÅKIGT! Men hon hade iförsig varit uppe typ hela natten.. Och jag hade sovit gott så jag var pigg. Jag passade på att läsa ut en bok. Eller en seriebok, present av Hatem. Den var spännande. Gängkrig 145, Stockholm Noir.

Efter ett x antal försök till att få upp natta lyckades jag tillslut slänga in henne i duschen. Vi promenerade bort till kanalen och satte oss på ett mysigt fik och där fastnade vi i ca 4 timmar. Där skvallrades det om London och Berlin, väldigt roligt!

Väl hemma i lägenheten blev det middag och sen lite mer film och avslutades med paradise hotel och ansiktsmask.

Nu ska vi sova så vi hinner göra massa saker imorgon! (om jag får upp natta vill säga.....!!!!)

Välkommen syster!

Just nu spelar jag musik på högsta volym på Matildas dator och dansar samtidigt som jag städar!
Natalie kommer imorgon bitti och jag vill ju att hon ska se hur fint jag bor! För när det är rent så är lägenheten toppen tycket jag!

Jag har frostat av frysen, den var helt överfylld med is så inget fick plats. Jag satt med en hårtork och skyndade på isen lite, funkade väldigt bra!

ÅÅÅÅH nu är det inte långt kvar tills jag kommer hem! bara en vecka ungefär! Längtar verkligen nu! Det är så mycket jag ska göra och vänner jag ska träffa, ser verkligen fram emot det. :D:D:D:D

Nu ska jag städa vidare pusskram

God kväll!

Vilken dag! Idag har jag verkligen fått känna på hur det känns att vara orolig mamma.
Hämtade upp David idag vid 11 tiden från sjukhuset. Han fick tillåtelse att gå ut, hela dagen. Så vi åkte iväg till Mauerpark till den stora marknaden. Tog en pizza på vägen, har aldrig sett någon tycka så mycket om pizza, antar att sjukhusmaten inte är någon smakexplosion precis...

Jag älskar Mauerpark, på den marknaden kan man verkligen hitta allt. Och det är en sån otroligt härlig stämning där. Vi letade efter boots och skinnjacka till David. Hittade en ful skinnjacka som han tydligen tyckte var snygg så den köpte vi. Bara 15 euro! Sen var den en supergullig dam som gav honom en stickad tröja, hon tyckte han såg så kall ut. Och det gjorde han, han har ju inga egna kläder längre så det han hade på sig var två utslitna tröjor ett par byxor och tofflor. Dessutom var det nog den absolut kallaste dagen här. Runt 0 grader, men solen sken så det var mysigt kallt.

Jag ringde dit Louis för jag känner mig aldrig riktigt säker med David, kan skulle ju kunna få för sig att rymma och då känns det bra att ha någon med mig. David ville träffa en vän vid White Trash, och jag tänkte.. hm.. en vän? vem är det? vad ska ni göra? kan jag lämna honom? osv.. Men han tjatade och tjatade och till slut sa jag ja. Lämnade honom vid två och han lovade att vara tillbaka kl sju.

Det var verkligen ett inre dilemma för mig. Kan jag lämna en mentaltsjuk människa själv i Berlin som är ute under mitt ansvar... USCH det var jobbigt. Men som sagt, jag sa ja. Han skulle inte sluta tjata och han svor på vår vänskap.

Så jag lämnade honom där, gick en lite promenad med Louis sen åkte jag hem. Sov en liten eftermiddagnap och sen vid sju var jag tillbaka vid White Trash. Och då var det jobbigt! Han var inte där...
Hela vägen till restaurangen bad jag till Gud... Ville verkligen inte behöva ringa det jobbiga samtalet till sjukhuset och säga att jag lämnat honom och att han var borta.

Jag väntade i ca 10 minuter sen gick jag runt och kollade inne på White Trash och frågade om någon sett honom.

Jag gick ut igen och var precis på väg att ringa Louis för lite stöd och då hörde jag någon ropa, sooooofieeee. Och där släppte klumpen i magen. Där kom han lunkades med en cigg i munnen. Har nog aldrig varit så glad att se honom.

Därefter åkte vi raka vägen tillbaka till sjukhuset och jag lämnade honom där prick kl åtta!

Och nu är jag hemma och pustar ut! Vill aldrig behöva känna sådär igen. Jag borde nog egentligen inte ha lämnat honom. Men nu har han iallafall visat att man kan lita på honom på något litet plan.

Jag är helt slut, ska ta en tidig kväll.

God natt och glad Lucia

jag har fått en julklapp, från H&M


det var en handduk

God kväll!
Jag har inte så mycket att berätta idag, inget roligt i allafall. Har jobbat 8 timmar, och konstigt nog var det aldrig långtråkigt som det brukar vara. Dagen gick väldigt snabbt och enkelt. Juste, har fått en ny "kompis" en tjej som heter Mirjana (tror jag) hon jobbar bara denna vecka på H&M. Hon är jättetrevlig, vi var inte på samma avdelning men vi hade rast samtidigt så då pratade vi med varandra hela rasten. Allt på tyska!! Hon tyckte jag var duktig och den komplimangen kommer jag ta för jag kände mig lite duktig. Jag var säkert inte det, men ändå!

Tjaaaa... vad har mer hänt.. Louis kom förbi och lämnade lite fler avsnitt av serien Mad men. Äntligen jag har väntat!

Annars har min dag inte varit mycket mer spännande. Förrutom några äckel turkar som försökte skrämma mig när jag gick till tunnelbanan. Och dem lyckades faktiskt lite. Tur att det inte var sent på kvällen och att det var folk runt omkring mig. Jag önskar jag hade sparkat dem mellan benen men det gjorde jag såklart inte. Jag ska tuffa till mig lite!
¨
Dags att sova, imorgon har jag ett riktigt jobbigt arbetspass.. suck..
kram S

Min engelska är fortfarande inte perfekt, men absolut på rätt väg!
Idag har jag varit hos David igen, på sjukhuset. Det var trevligt. Lika många konstiga människor som alltid. En gubbe satt och skrev Freiheit! Freiheit Freiheit! (frihet) heeela tiden. Det var faktiskt lite läskigt.. men han vinkade till mig när jag gick i allafall.. David mår ganska bra tror jag. Han säger inte så mycket men det behövs inte. Vi kan bara sitta tysta med varandra utan att det blir obekväm stämmning. När jag skulle gå kramades vi länge.. säkert över 5 minuter och sen började han gråta.. söta vännen, jag tror verkligen han vill ut därifrån nu. stackarn..

Efter det lilla besöket träffade jag nästa engelskpratade karl, Louis. Vi gick och tog en Kaffe, på starbucks - och okej, det var väldigt gott kaffe. saavdelningen i galleria kaufhof och tittade på all god mat. Saknar verkligen riktig god hemlagad mat, fisk och kött och roliga grönsaker och kryddor. mmums!
Därefter blev det lite kill-leksaker, inne i saturngallerian. massa tekniska prylar.. var inte så roligt men Louis tyckte att det var intressant..

Klockan gick och blev middagsdags, så vi åkte hem till mig. Stannade vid mataffären och köpte med oss lite mat och vin. Sen var det Louis som stod för matlagningen. Och det blev supergott! Sen har vi suttit i soffan och pratat hela kvällen om allt och inget. Men sen blev vi båda trötta.. Höll på att somna, så vi sa god natt och hejdå.

Louis är beautiful and wonderful :)

Nu ska jag sova - godnattpuss

Andra advent idag, har inte märkt det särskilt mycket. Åt en pepperkaka till frukost, det var gott. Julgranen har varit tänd. Det är ungefär all julstämning jag har haft idag.

Gjorde i alla fall ett nytt försök till att hälsa på David. Han verkade så himla mycket bättre i mejlen han skrivit så jag kände att det var lugnt att åka iväg själv. Och idag kom jag in! Han har nu bytt avdelning till en som är mer öppen där alla kan gå runt lite mer som de vill och behöver inte fråga sjuksystrarna om allt. Vi fick till och med gå ut på en promenad själva. Inte så länge men ändå, det är alltid en början. Han verkar verkligen må mycket bättre nu, så skönt att se. Det var nästan inga påhittadestories utan bara lugnt prat. Han har fått en gitarr nu också så han spelade lite nykomponerad låtar för mig. Vi ska försöka gå ut och shoppa nästa vecka. Han behöver lite nya kläder!!!!! Och snart kommer mamman och hämtar honom. Hoppas verkligen att allt kommer gå bra! Han är en fin människa!

Mycker mer har jag inte gjot idag, bara varit hemma. Imorgon jobbar jag igen. Sen måste jag städa. För det ser verkligen ut som en bombnedslag här! Usch hatar att städa.

Jag hoppas Matilda har det bra!!! Har du det? Saknar dig!

puss sofie

Idag har jag jobbat i 9 timmar! 9 timmar, slutade elva, trodde jag skulle dö. Okej nu överdrev jag, det gick faktiskt ganska bra. Fullt med folk i butiken och det var kaos som det brukar vara på lördagar. Tänkte på pappa när jag jobbade - om han hade kommit in i butiken skulle han ha sagt: åh, alltid fullt på H&M såklart!
Idag var det ju en liten specialare också, Sonia Rykiel har ju designat någon slags underklädeskollektion. Kanske var det som drog folk. Fast det verkade inte vara så många som köpte dem.
Underkläderna hamnade bara i provrummen.

Inte nog med att det är en stor julmarknad utan för Alexa, nej självklart finns det underhållning i gallerian också. Precis utanför H&M! Idag var det ett "julband" och en julorkester. De turades om att uppträda. Julbandet bestod av 4 afrikaner. En man och tre kvinnor. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hemsk lät det iallfall. De kunde verkligen inte sjunga. Hörde bara massa försök till olika stämmor men allt som kom ut högtalarna var skrik. Förförligt lät det. Men ändå kunde jag inte hålla minen, stod och skrattade lite för mig själv när de körde igång, nästa sekund ville jag slita av öronen.

Jag slutade jobber vid 23, lagom till att alla som varit på julmarknaden ska gå vidare. Fulla på glühwein och andra punch saker... Jag såg ett killgäng komma från ett annat håll och började gå lite snabbare för att slippa höra dem. Men självklart springer en av killarna fram till mig. Han börjar prata, frågar vad jag ska göra. Jag svarar tråkigt och säger att jag ska hem, har jobbat och är trött. Han fortsätter gå med mig hela vägen till tunnelbanan och hela tiden tjatar han om en puss. Vår konversation var ungefär så här:

-Kann ich ein küss haben?
-Nein.
-Jooo warum?
-Nein.
-Bitte..
-Nein.
-Bitte..
-Nein..

och så vidare, ni fattar

Tillslut sa jag åt honom att han fick leta efter en annan tjej som kunde pussa honom. Han var ganska rolig faktiskt. Han frågade om vi skulle blir vänner. Han frågade hur gammal jag var och sen sa han att han var 20 lite coolt, precis som att jag skulle vilja bli vän med honom för att han var äldre. Skrattade högt inombords då. HAHA..20.. häftigt...

När jag kom ner på parrongen satt en jobbarkompis på en bänk, jag gick snabbt fram till honom och sa Hilfe bitte (snälla hjälp). Då försvann killen.

Det var ju verkligen inte fara. Han var en spinking liten turk som hade druckit lite så han vågade prata, värre en så var det inte. Tyckte mest att det var kul att öva lite på min tyska. Dock blev de ju inte en särskilt svår och djup konversation.. Haha fattar inte hur vissa människor tänker.
Allt min kollega kunde säga var: " Alla killar är konstiga"

Stämmer nog.... I allafall de flesta här i Berlin.

godnatt S

förlåt om det blev ett jätteointressant inlägg. men jag har inget roligare att berätta,tyvärr

Jag är ensam på erkelenzdamm. Matilda gick tidigt imorse. Det var en tråkigt farväl :(
Vad ska man göra när man är ensam? Matilda tipsade om att städa, men det har aldrig riktigt varit min grej. Men jag måste väl göra det snart antar jag.

Vid 17 tiden idag hade jag varit ensam i x antal timmar. Då blev jag riktigt rastlöst. Passande nog frågade David om jag kunde komma och hälsa på honom på sjukhuset. Och då åkte jag dit. Lite nervös att vara själv men som sagt, jag hade inget bättre för mig.

Väl framme vid sjukhuset så ringde jag på ringklockan till avdelningen. Ingen svara på ett långt tag. Men däremot kommer det fram en liten ung kvinna från en toalett. Hon är likblek i ansiktet, verkligen vit! Och hennes hy var bubblig. Hur konstigt det än låter. Hon börjar prata tyska med mig och frågar vad jag ska göra. Jag säger att jag ska besöka en vän. Och när hon hör att jag pratar engelska i porttelefonen förstod hon precis vem jag menade. Hon gick fram till mig och sa : "åh den ledsna pojken. ååh. jag är också ledsen!" Hon såg verkligen förkrossad ut så jag kunde inte göra annat än att ge henne en kram. Efter den sorgsna kramen frågade jag varför hon var ledsen. Då sa hon att det var för hon inte fick mer morfin av sin doktor. Sen frågade hon om 2 euro till bussen. Sen gick hon in och fortsatte gråta på toaletten.

En sköterska kom ut till mig och frågade vem jag var. Jag svarade att jag var en vän. Hon tittade lite tröttsamt på mig och sa att det bara var familjemedlemmar som fick besöka. Jag berättade hur det låg till, den lilla patienten inte har någon familj här i tyskland. Hon fortsatte vara ganska spydig och sa att jag skulle komma tillbaka imorgon, på besökstiden.

Så jag fick åka hem.... suck....

Kvällen var ganska händelselös. Men den avslutades bra med ett långt mysigt samtal med Henrik.

God natt nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba, väääääldigt länge och sent. Hoppas dagen går snabbt!
/ S utan ett M vid min sida...

Julgranen lyser. Underbart. Sängkläder och handdukar är rena. Underbart. Vi har köpt ett knivset. Underbart. Vitlökspress + konservöppnare. Underbart.

Nu är det dags, det ögonblicket alla har väntat på. Bloggfan har vaknat till liv. Igen. Pappa Hatem in da house. Eller rättare sagt hemma hos mina förlädrar i köket, iklädd endast rosa kalsonger och ska vakna om 2 timmar.

Mitt inlägg kommer att präglas av 2 saker. Dels vad jag gjorde i Berlin, och jag kommer framförallt hacka ner på Sanna, Alex eller vad hon nu kallar sig.

Som bekant så vet ni ju att jag lärde känna Lionel sist jag var i Berlin och hälsade på Sofie. Lionel vill som sagt ha ett världsherravälde, eller åtminstonde återfå makten i Kamerun för att han är en man av folket. Som den man av folket han är, bor Lionel i en Penthouse svit för ca 5000 Euro om dagen , och röker cigarrer för ett värde av Botswanas BNP. En riktigt Chez Guevara. Dålig limoncello gör honom förbannad. Det bör tilläggas att medelinkomsten i Kamerun är ca 1000 SEK/månad. Lionel har insett att den enda som kan hjälpa honom återfå makten i Kamerun är jag av någon helt oförståelig anledning. Jag träffade därför honom hans bröder i ett gubbigt, ostrukturerat möte där ingen har en aning om vad de pratar om. Över huvud taget.

Sist jag träffade Lionel så surrade han något om att han behövde 12 Miljoner USD för sin politiska kampanj/statskupp motsvarande. Han har dock blivit mer blygsamm och nöjjer sig med 2 miljoner Euro.För han ska vinna över folket genom att öppna ett hotell i Kamerun? Ett Hotell??? Herregud, bröderna instämmer det mummlas till oändlighet alla nickar o ler och ser jävligt nöjda ut, och jag sitter på det här mötet och förstår absolut ingenting. Så jag gör det enda rätta. Jag går på spriten under mötet, ser till att bli så rund under fötterna som det bara gårså jag oxå kan mummla och sväva ut i allehanda floskler om hur fiskeodlingar är hans väg till makten, och att ett hotell med en trendig bar kommer att ge honom presidentposten osv. Anyway jag trodde inte att mötet kunde ta slut (eller egentligen inte, men det borde ha varit tv-sänt), men vid 4 var jag klar och jag begav mig till Alexagallerian för att möta upp Sofie.

Jag möttes av en skakig, och darrig Sofie, med en ny fin tröjja. Ni tror förstås att Sofie var nervös o pirrig för att träffa mig, och hade köpt en ny tröjja för "min skull", tji få ni, Sofie var ultrabakis och hade bränt alla pengar som hon hade tjänat den dagen på tröjjan som var mysig (för att hon behövde en bakiströjja). Ett mycket klokt ekonomiskt beslut.

Jag och Sofie gick och satte oss på en uteservering i 17 minusgrader och hade trevligt, umgicks und so weiter tills packet kom (Matilda och Sanna-Alex etc).

Matilda mutades i vanlig ordning med djungelvrål. Jag hade tidigare gjort en utpressningsmanöver på henne. Hon var tvungen att skriva "Alla älskar Hatem" på sin fejja för att få tillgång till "det svarta guldet" som hon kallar det. Sagt o gjort.

Nu till Sanna:
1- Det är inte Jetset att sova på soffan i erkelenzdamm.
2- En halvmeter bratwurst är defenitivt inte Jet-Set.
3- Att kalla mig för en glad gubbe är förenat med livsfara. För det första så är jag inte glad. Jag är allmänt uppspelt. För det andra är jag defenitivt ingen GUBBE!!!
4-Lidl inte Jet-Set
5- Ryan är är inte jet-set inte heller skavsta samt åka buss till flyget.

Listan kan bli hur lång som helst. Summa summarum. Berlin är inte Jet-set bara för att jag sanna är där samtidigt. Berlin är Jetset när jag är där. Punkt Slut. Sanna kan möjligen vara jet-set när jag är i närheten. Men det är enbart för att hon kan stråla i min stjärnglas.

Nu är jag för trött för det här och så och sova.

Grattis på första advent som jag brukar säga.

Vilka roliga dagar vi haft! Igår kom min kära far på besök med Poffi. Poffi är väldigt häftig, för hon kan fixa VIP biljetter till Roxette plus backstage pass. Vi kände oss väldigt hippa när vi hängde med bandet. Dock kände vi bara igen två, Per och Marie. Inte ens Matilda som är duktig på sånt där med musik visste vilka resten var.. Jo okej Poffis bror såklart! Kvällen var väldigt trevlig, bra konsert med massa olika gamla artister. Lite nostalgikänsla över hela kalaset. Efter konserten åkte vi med turnebussen till artisternas hotell och åt sen middag. Jag och Matilda fick hårspray och parfymer av några gitarrtvillingar som fått en goodiebag, tack.