erkelenzdamm

Jag är ensam på erkelenzdamm. Matilda gick tidigt imorse. Det var en tråkigt farväl :(
Vad ska man göra när man är ensam? Matilda tipsade om att städa, men det har aldrig riktigt varit min grej. Men jag måste väl göra det snart antar jag.

Vid 17 tiden idag hade jag varit ensam i x antal timmar. Då blev jag riktigt rastlöst. Passande nog frågade David om jag kunde komma och hälsa på honom på sjukhuset. Och då åkte jag dit. Lite nervös att vara själv men som sagt, jag hade inget bättre för mig.

Väl framme vid sjukhuset så ringde jag på ringklockan till avdelningen. Ingen svara på ett långt tag. Men däremot kommer det fram en liten ung kvinna från en toalett. Hon är likblek i ansiktet, verkligen vit! Och hennes hy var bubblig. Hur konstigt det än låter. Hon börjar prata tyska med mig och frågar vad jag ska göra. Jag säger att jag ska besöka en vän. Och när hon hör att jag pratar engelska i porttelefonen förstod hon precis vem jag menade. Hon gick fram till mig och sa : "åh den ledsna pojken. ååh. jag är också ledsen!" Hon såg verkligen förkrossad ut så jag kunde inte göra annat än att ge henne en kram. Efter den sorgsna kramen frågade jag varför hon var ledsen. Då sa hon att det var för hon inte fick mer morfin av sin doktor. Sen frågade hon om 2 euro till bussen. Sen gick hon in och fortsatte gråta på toaletten.

En sköterska kom ut till mig och frågade vem jag var. Jag svarade att jag var en vän. Hon tittade lite tröttsamt på mig och sa att det bara var familjemedlemmar som fick besöka. Jag berättade hur det låg till, den lilla patienten inte har någon familj här i tyskland. Hon fortsatte vara ganska spydig och sa att jag skulle komma tillbaka imorgon, på besökstiden.

Så jag fick åka hem.... suck....

Kvällen var ganska händelselös. Men den avslutades bra med ett långt mysigt samtal med Henrik.

God natt nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba, väääääldigt länge och sent. Hoppas dagen går snabbt!
/ S utan ett M vid min sida...