jobb-tvätt-psyket
Vilken otroligt märklig dag. Jag började jobba kl 07 idag, 07!!! Vilker betyder att jag gick upp 05.46. Konstigt nog var jag inte särskillt trött. Det gick ovanligt lätt. Tydligen blev matilda också pigg då men hon kunde ju inte göra så mycket annat än att ligga kvar i sängen. Jobbdagen gick bra, pratade mycket tyska och kände mig väldigt duktig. Slutade vid 14. Då kom Matilda och mötte upp mig utanför jobbet med min stora resväska i handen. I den låg nästan alla vår tvätt.
Dags att tvätta för första gången!!! Ja, vi vet det är sjukt att vi inte tvättat en enda gång på två månader. Antingen har vi med oss alldeles för mycket kläder eller så går vi runt skitiga hela tiden.. Tror det är en blandning.. Hursom helst så gick vi till ett tvätteri nära mitt jobb. Allt fungerade jättebra, vi kände oss så dukiga, vi tog till och med en bild för att bevara denna stund. Medans våra tvättar gick hade vi högläsning. Jag i min tyska lilla bok "Tötlich Schnee" tror jag den heter. Mycket spännande berättelse om privatdetektiv Müller på skidresa. Det gick till på föjlande sätt: Jag läste en mening på tyska så tydligt jag kunde, läste sedan om samma mening på svenska (med väldigt bra inlevelse) och när jag inte visste vad det betydde hittade jag och Matilda på vår egen version.
Det var väldigt underhållande tills det kom in en annan ung man, då blev de lite väl pinsamt så då slutade vi. Mannen hade lite problem med att sätta igång tvätten. Varpå Matilda knuffar till mig lite och säger : "ska du inte hjälpa till lite" Och självklart säker som jag är med min tyska börjar jag babbla hur man ska göra. Det blir väldigt osammanhängande meningar, mest pekningr och "Daaa, Daaa,ja,Daaa".
Dags att tvätta för första gången!!! Ja, vi vet det är sjukt att vi inte tvättat en enda gång på två månader. Antingen har vi med oss alldeles för mycket kläder eller så går vi runt skitiga hela tiden.. Tror det är en blandning.. Hursom helst så gick vi till ett tvätteri nära mitt jobb. Allt fungerade jättebra, vi kände oss så dukiga, vi tog till och med en bild för att bevara denna stund. Medans våra tvättar gick hade vi högläsning. Jag i min tyska lilla bok "Tötlich Schnee" tror jag den heter. Mycket spännande berättelse om privatdetektiv Müller på skidresa. Det gick till på föjlande sätt: Jag läste en mening på tyska så tydligt jag kunde, läste sedan om samma mening på svenska (med väldigt bra inlevelse) och när jag inte visste vad det betydde hittade jag och Matilda på vår egen version.
Det var väldigt underhållande tills det kom in en annan ung man, då blev de lite väl pinsamt så då slutade vi. Mannen hade lite problem med att sätta igång tvätten. Varpå Matilda knuffar till mig lite och säger : "ska du inte hjälpa till lite" Och självklart säker som jag är med min tyska börjar jag babbla hur man ska göra. Det blir väldigt osammanhängande meningar, mest pekningr och "Daaa, Daaa,ja,Daaa".
Efter vårt besök på tvättomaten promenerade vi hemåt. Vi gick med varsin hand på väskan och lyssnade på musik, Matilda på sin Ipod jag på tyskradio. Så gick vi sjungandes hem, vi måste sett störda ut...
Och appropå störda.. Ni känner till vår föredetta inneboende? Ja det gör några stycken i allafall.
Hursom helst så har han varit försvunnen några dagar. Jag har haft telefonkontakt med hans mamma dessa dagar och nu är han äntligen upphittad. På ett sjukhus. Så vi bestämde oss för att hälsa på honom. Köpte med oss godis, ciggaretter, tandborste och lite annat och begav oss iväg. Efter en ca 30 minuters färd kom vi fram. Ingen talar engleska men vi lyckas ändå berätta varför vi är där. Vi blev skickade till en dörr med en ringklocka och väntade på att bli insläppta. Då ser jag skylten "psykoteriapi, psyko psyko blabla" visar den för Matilda som är vit i ansiktet. Hon hade tydligen sett dessa skyltar långt före mig, det var väl antagligen därför hon varit tyst de senaste minuterna..
En sjuksköterska kommer ut och hälsar oss välkomna och visar oss in till rummet där vår lilla vän ligger och sover. Vi väcker honom och sitter och pratar med honom om vår vecka och hur dagarna har varit. Då plöstsligt reser sig en kille upp från sängen brevid. Naken. Då inser vi verkligen att ja, vi är på psyket. Matilda blev ,om det så gick, ännu vitare i ansiktet och jag kunde knappt hålla mig för skratt.
Vi stannade ca en timme på sjukhuset och blev kompisar med alla på avdelningen. Alla var väldigt trevliga och ville absolut berätta varför dem var där. Alla hade en sak gemensamt "ingen behövde egentligen vara där". Gullmänniskor! Vi kramade vår lilla vän hejdå och begav oss tillbaka, lite skärrade och chockade över vad vi precis varit med om. Men från alla upplevelser lär man sig ju någon nytt. Dennis älskar tebbybears, det vet vi nu.
Väl hemma och utmattade efter dagen hamnar vi sängen och har bara slappat hela kvällen. Vilken dag!
Godnatt nu ska vi äntligen sova! puss kram / S
Och appropå störda.. Ni känner till vår föredetta inneboende? Ja det gör några stycken i allafall.
Hursom helst så har han varit försvunnen några dagar. Jag har haft telefonkontakt med hans mamma dessa dagar och nu är han äntligen upphittad. På ett sjukhus. Så vi bestämde oss för att hälsa på honom. Köpte med oss godis, ciggaretter, tandborste och lite annat och begav oss iväg. Efter en ca 30 minuters färd kom vi fram. Ingen talar engleska men vi lyckas ändå berätta varför vi är där. Vi blev skickade till en dörr med en ringklocka och väntade på att bli insläppta. Då ser jag skylten "psykoteriapi, psyko psyko blabla" visar den för Matilda som är vit i ansiktet. Hon hade tydligen sett dessa skyltar långt före mig, det var väl antagligen därför hon varit tyst de senaste minuterna..
En sjuksköterska kommer ut och hälsar oss välkomna och visar oss in till rummet där vår lilla vän ligger och sover. Vi väcker honom och sitter och pratar med honom om vår vecka och hur dagarna har varit. Då plöstsligt reser sig en kille upp från sängen brevid. Naken. Då inser vi verkligen att ja, vi är på psyket. Matilda blev ,om det så gick, ännu vitare i ansiktet och jag kunde knappt hålla mig för skratt.
Vi stannade ca en timme på sjukhuset och blev kompisar med alla på avdelningen. Alla var väldigt trevliga och ville absolut berätta varför dem var där. Alla hade en sak gemensamt "ingen behövde egentligen vara där". Gullmänniskor! Vi kramade vår lilla vän hejdå och begav oss tillbaka, lite skärrade och chockade över vad vi precis varit med om. Men från alla upplevelser lär man sig ju någon nytt. Dennis älskar tebbybears, det vet vi nu.
Väl hemma och utmattade efter dagen hamnar vi sängen och har bara slappat hela kvällen. Vilken dag!
Godnatt nu ska vi äntligen sova! puss kram / S
Kommentarer
Postat av: Pappa Janne
Va bra att ni tvätt för första gången men man kan ju fundera på varför det tagit så lång tid tills första tvätten. Jag tror att det beror på att ni visste hur ni skulle göra, ingen som kan hjälpa med den svåra konsten att sortera rätt. Hoppas ni klarade av att lägg 60gr färgat ihop och 60gr vitt ihop annars kanske ni fått en ny garderob ;).
Kram på er Berlinare
Postat av: Erkan
AHAHAHAhAHAHAhAhah
vaför VARFÖR fick jag inte träffa dennna märkliga man. hur hamnade han där?
Postat av: Erkan
nej det är hemskt förlåt att jag skrattar. skönt att han får hjälp
Postat av: Emma
HAHAH SARA xD hahahah illlaaa!
ni är för roliga :) känns iaf bra att veta att ni är hela och rena. saknar er! hörs snart!
Trackback
